Mörkret och ensamheten är inte värst.
Kom ganska nyligen hem, snacka om skönt. Har varit svårt att komma tillbaka i köket, alltså i alla rutiner.
Var alltiallo idag, och så kom det som en bomb och allt skulle ut samtidigt, så får tacka Ewa victorja för hjälpen idag.
Utan henne hade Armando fått vänta lääänge, jag brukar aldrig vara så långsam? Var nog för att jag fick tömma disken under min första timma, annars hade det nog gått bättre.
Strunt samma, alla fick mat och var nöjda iallafall :)
Nu sitter jag under Mullefilten och äter Marabous crunchy's, väldigt goda. Tänkte duscha snart, sen blir det väl att laga mat, känns så konstigt att vara ensam, Marcus jobbar ju över, hoppas det inte blir nästa vecka också, då dör jag nog lite.
Kan ni fatta, att det är Jul nästa helg? Det kan inte jag göra, jag kan verkligen inte förstå.
Marcus har inte berättat om vad han önskar sig ännu, börjar liksom bli dax nu..
Kajs julklapp blev klar igår, så ska väl fixa det idag också.
Sen en annan sak som jag tänkt på är..
.. Att det är varken mörkret eller ensamheten jag är rädd för när jag är ute. Utan att det är människan.
Mörkret gör mig inte illa, det är vad som lurar i skuggorna, det som jag inte kan se. Att vara ensam är jag inte rädd för, om det inte hade varit för jag är rädd att någon kan komma.
Det är konstigt, men ändå så är jag trygg bland människor, men jag är rädd för dem också.
Jag är verkligen ett flockdjur.
