Mina tankar.
Jag önskar att någon kunde tala om vad det är för fel med min hjärna.
Det här med min kropp är min stora grej.
Igår ställde jag mig på vågen, som varje morgon och varje kväll.
Först vägde jag 52,3 och så prövade jag igen när jag var helt naken.
då vägde jag 53,1. Jag undrade hur jag kunde väga mer utan kläder och stängde av och satte på vågen, kände skräcken i hela kroppen, ställde mig igen och vågen visade 55,1 jag blev rädd. Jag rörde mig lite, vägde mig igen och samma siffra stod kvar, jag gjorde samma sak om och om igen.
Till slut så stod det någonting om 53, då fick jag vara nöjd och gå och lägga mig.
Jag älskar mat, god mat, godis och onyttiga saker.
Det är så gott.
Men jag vill fortfarande gå ner i vikt, jag vill träna.
Men jag orkar inte, efter att jag slutade rida, så tappade jag liksom energin, lusten och orken.
Jag vill verkligen vara 5kg lättare, så jag väger 47-48 kg.
Men jag gör det inte, jag kan inte. Jag har för mycket muskler, sen så jag vet inte.
När jag ser mig själv i spegeln så ser jag bara hur stor jag är, hur magen hänger över mina byxor, hur låren går ihop (I verkligheten så gör det ej det)
När jag sitter ner och kollar på mina lår så ser jag hur breda de är, eller när jag nyper mig i armarna och känner hur breda de är, jag nyper i mitt fett.
Jag vet inte vad det är?
Vad min hjärna vill få mig att tro?
Jag ser att jag är fet, medans alla säger hur skinny jag är, hur vackert jag är.
Men jag vill ner, ner mera - jag står inte ut längre.
Jag måste ner i vikt.
Usch, jag vill inte mera.
Gosch, jag var så vacker.
Jag vet hur jobbigt det är när man fixerar sig vid sin vikt. Jag väger 47-48 kilo. Jag vägde lite över 50kg för tre, kanske fyra år sedan. Men jag kan inte påstå att jag blivit glad när jag tappat vikt. Jag kan liksom äta hur mycket som helst utan att gå upp! En dröm säger många, en mardröm säger jag. Tänk dig att få frågan om du har anorexia. Att hela tiden höra från folk i familjen, av vänner och lärare... tom från folk du inte känner alls, att du är för smal, att du måste gå upp i vikt och bygga muskler osv... sen när även mitt ex var på mig för min vikt gick jag ner ännu mer. Jag tror jag vägde 43-45kg som minst. Men jag har lärt mig att acceptera, eller i alla fall försöka acceptera att det är så här jag ser ut. Men oftast ser jag bara ett jävla skelett i spegeln, alla knotor som sticker ut. Jag skulle verkligen vilja gå upp i alla fall 5kg...
Hoppas det blir bättre för dig. Du var ju jättefin!
Tillan du kan inte gå ner mer i vikt, du kommer bara bli skinn och ben o gå av då för att kroppen blir så skör.. jag tänker också som du att ja får inte väga ett kilo över femtio men varje gång ja väger mig ligger ja där 52-53 ångest ja vet.. men det är ju på gräns till underviktigt tänk då om du väger 47 din kropp kommer inte må br autav det :( finns här iallfall <3
