SnyggTillan

Idag har jag suttit hos rektorn, kändes precis som när man gjort något dumt när man var liten.
Eller ja, yngre. Hemsk känsla, en orolighetskänsla som gnager en i magen och så en touch av adrenalin såklart.
Är så trött på att jag inte kan utföra mitt jobb ordentligt då inte barnen/lärarna kan ställa upp skorna i entrén, så jag kan inte göra det jag är betald för att göra.
Så efter över en månads tjat om det, så fick jag nog.
Jag sätter ner foten.

Så imorgon ska jag och han gå runt i mina klassrum och berätta hur det ligger till, och få se om vi kan göra en lösning på detta, få se hur barnen tycker och tänker.
Vill de ha en hylla, så fixar vi det. Bara de hjälper oss på traven.
Man får inte glömma att vårat jobb är otroligt tidspressat, och en sån enkel sak kan sinka hela våran dag, glöm inte det.

Varje dag i över en månads tid har jag skrivit
"Ta upp skorna, tack", "snälla, jag vill inte tjata", "Jag kan inte städa rent om ni inte tar upp skorna"
Osv.
Idag skrev jag såhär.

"From imorgon så åker alla saker på golvet i soporna"
(Jag skulle givetvis inte slänga någonting, meen. Jag tänkte att skulle jag få ett sådant meddelande så skulle jag fixa det direkt)
Och jösses vilket liv det blev, jag kände nästan hur fel det var när jag skrev det.
Men ni vet hur man blir när man blir arg och inte riktigt känner så mycket?
Så blev det.

Och efter det gick jag till rektorn, nu jäklar ska det bli ändring på det här :)
Hoppas jag.