Spelrecention.

Springdale - över stock och sten.
Betyg: 3 av 5.


Bild tagen av: www.dnfilmhandel.se

Spelet i sig var väldigt mysigt, dock så har inte min dator den kapaciteten som spelet skulle behöva för att drivas korrekt, (hoppas jag, annars vore spelet dålgit gjort)
Själva musiken, som man hör när man rider omkring är så mysig, underbar och så fin! Jag nynnar med så fort jag hör den. Hoppas den finns med i de andra tre delarna.

Uppdragen, var lite väl enformiga, det var samma sak fast på olika ställen och det var lite för lätt att amla ihop poäng och pengar.
Man förlorade aldrig pengar eller poäng om man misskötte hästarna eller svarade fel på någon fråga.

Till en början får du en häst, två andra är låsta. Ju längre du kommer in i spelet, ju fler hästar får du. Med olika styrkor, jag gillade den första bäst.

Att sköta hästarna var väldigt enkelt, och väldigt trist.
Det räckte med att du satt på och gick fram till matho eller vattenho och klickade med musen så drack/åt den tills den var nöjd. Skulle du deremot rykta eller kratsa hästens hovar så fick du hoppa av och springa fram till symbolen och klicka med musen.

Det som var bra var att i menyn så fanns det en "gå hem" knapp, så slapp du rida hela vägen, ibland var man väldigt långt hemifrån. Det fanns även vatten och mat stationer utplacerade lite överallt, vilket också är bra.

En liten karta finns nere i högra hörnet, den säger till vad som händer och ifall hästarna i stallet är hungriga/törstiga/vill ryktas eller få hovarna kratsade. Återvänd då hem och fixa det.

En del uppdrag hade en del bugg i sig, tex. att skräpet befann sig uppe i luften så man inte kunde få tag i det, vilket resulterade att man inte kunde slutföra uppdraget.
Hinderbanorna var lite svåra för mig, ibland och det var nästintill omöjligt att rida en hel ritt utan att hästen stegrade sig (om man höll normalt tempo i galopp)

Rösterna var hemska, det var brytningsfel på varenda människa och alla hade olika dealekter, vissa var väldigt hispiga, så det får hamna på - sidan.

Så i det stora hela:

+ Spelmiljön.
+ Spelet vad lätt att förstå.
+ Hinderbanorna.
+ Musiken.

- Rösterna.
- Uppdragen var enformiga.
- Några få buggar, som jag själv tycker att man kunde fixat innan man gav ut spelet.
- Att hästarna var för lättskötta, orealistiskt.
- Poängsystemet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0